Plötsligt försvann vattnet i huset. I samma ögonblick greps vi av törst, ett stort behov av att bada och för att spola på toaletten. Min man satte in en kupévärmare i husgrunden.
Alla Norrtäljes rörmokare var upptagna minst en vecka framåt... Vi hämtade vatten hos en granne för att dricka och smälte snö för att kunna diska.
Sent på lördagskvällen kom vattnet tillbaka. Idag har temperaturen sjunkit till minus 23 grader. Den hemlösa katten har inte varit fram för att äta av maten som jag har ställt under trädgårdsbordet. Den kan ha dött. Fåglarna har fått frö och talgbollar. Koltrastarna sitter stilla och uppburrade i hasselbusken, som om det var för kallt för att röra sig därute.


Jag bor i en kommun som har privatiserat vattnet. Det är sålt till ett jätteföretag som förstås vill få ut en så stor vinst som möjligt. I många sammanhang talar de borgerliga om valfrihet, småföretag och konkurrens som hälsosamt och viktigt. I fråga om vattnet så kan ingen välja, om man inte som jag, har en egen borrad brunn. Undrar var jättevinsten hämtas? Antagligen på personal. När man drar ner på arbetsstyrkan tror man, att en människa ska kunna göra mer helt enkelt. Pressa personalen och hämta hem en vinst - eller, om kommunen äger, sänk skatten.