Det har inte blivit bättre sedan jag studerade i Uppsala på 1960-talet. Vi läste tillexempel en doktorsavhandling om utsatta folkgrupper i olika länder. I Sverige kallades de tattare eller resandefolk. Under missväxt och efterföljande hungersnöd blev människor ibland tvungna att överge sina stugor och dra iväg för att söka arbete någon annanstans. I Sverige var det länge nödvändigt att ha ett pass för att kunna förflytta sig i landet. Främlingar sågs inte gärna. ”Stäng dörren och skjut spjället. Det kommer utsocknes på gärdet” sa man i min hembygd. De som flydde hungern blev inte alltid så väl mottagna som ”Barnen från Frostmofjällen” blev. De som flydde från missväxten fick ofta ta de farligaste eller minst attraktiva uppgifterna som att gälla hästar, sota eller tömma dasstunnor om de skulle få en chans till arbete. Några kunde ta sig till Amerika.
Resandefolk finns i alla länder över hela världen fick vi lära oss av den doktorsavhandlingen. Men kunskapen blev kvar inom institutionen. Fortfarande kan jag då och då läsa att resandefolket inte är svenska utan har ett okänt ursprung. Mycket fördomar och lidande hade kunnat förhindras om denna kunskap om resandefolket nått ut i samhället.
A Zetterström
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar